Strömlinjer som ett hjälpmedel i gränslandet mellan känslan och logiken

 Vad det är som gör en plats eller område mer tilltalande än ett annat. Det finns inget självklart svar på frågan och ingen logik att luta sig emot, utan bara din egen känsla. 

Går det trots allt att beskriva i logiska termer eller är det bara konstnärens eller arkitektens känslomässiga intelligens och tränade öga som kan avgöra vad som kännetecknar en harmonisk miljö?

I ett försök att betrakta miljöer kan man använda sig av  strömlinjer.

En strömlinje kan vara den som väg som strömmande vatten tar när den letar sig fram mellan kobbar och skär med minsta möjliga motstånd. Den rör sig i harmoni med omgivningen ända tills den stoppas av något oöverstigligt hinder och strömlinjen övergår i ett mer eller mindre kaotiskt tillstånd i virvlar och turbulens.

På samma sätt som vattnet tar sig fram i bäcken eller i havet så kan man föreställa sig luftens strömlinje och dess beteende på land under där gällande betingelser. När strömlinjen kan tänkas ta sig fram utan större avvikelser i färdriktningen kan den betraktas som harmonisk. Genom detta betraktelsesätt kan strömlinjen utgöra ett redskap vid skapande av landskap eller boendemiljöer och på så sätt kan logiken hjälpa den känslomässiga beslutsvåndan. Här blir dock bilden något mer komplex eftersom det kan handla om placering och storlek på aktuella objekt i den aktuella miljön. Om vi betraktar placering av t.ex. ett hus kan man tänka sig att strömlinjen följer en bestämd punkt på husen som t.ex. mitt på takåsen. I ett annat fall kan strömlinjen obstrueras av att vi har en avvikande form på något objekt som inte passar in och som därmed orsakar en störning eller skapar kaos kring ambitionen att skapa en harmonisk miljö. I det fallet kan det vara objektens utseende eller proportionalitet som bestämmer strömlinjens framfart eller kollaps. I ett annat fall kan det t.ex. vara buller som stoppar den harmoniska tråden.

Den känslomässiga kreativiteten (The emotional Creativity)

Genom strömlinjen kan man visualisera eller bara känna ett flöde som harmonierar med den omgivning den tar sig igenom. Det kan vara slingrigt, krokigt, långsamt. Det kan vara rakt och snabbt. Det finns inga gränser, allt är upp till användaren. Till betraktarens känslor om och hur hen vill att det skall vara, hur det skall kännas i varje specifikt fall. Det är fortfarande hens känslomässiga kreativitet som bestämmer men strömlinjen kan vara ett hjälpmedel att hitta rätt. 

Original

I originalbilden är det svårt att hitta strömlinjer som bildar ett harmonisk flöde mellan byggnaders form och struktur. De inritade strömlinjerna blir avhuggna och hittar inte sin väg. Resultate blir ett mer eller mindre rörigt intryck som är mindre tilltalande för ögat.

Med en annan färgsättning får vi ett mer sammanhängande intryck. En känslomässigt lugnare miljö.

Det är inte alltid uppenbart att ett nytt/renoverat hus ger ett bättre intryck av samhället. Samtidigt som den inritade huset på bilden är en  sammanhängande länk i samhällsbilden så kan det uppfattas som alltför dominerande för bästa harmoni. Här bidrar också de röda hustaken i bakgrunden till en mer splittrad bild.

Det "nya" huset pån denna bild blir inte llika dominerande som i ovanstående bild. Här finns ingen tydlig tvärgående strömlinje mellan de bakomliggande hustaken vilket gör att husen i förgrunden kommer mer till sin rätt.