Skärgårdsbebyggelse i all ära, men inte alltid så vacker.

En liten betraktelse kring byggnader och dess sammanhang

Varför tycker jag inte att det är särskilt fint dit jag kommit?

Hur kommer det sig att min direkta upplevelse inte är särskilt upplyftande? Först när jag lyfter blicken ut mot det skimrande havet eller befinner mig ute i den orörda naturen, fritt från bebyggelse och trafik, förstår jag att vi befinner oss i en ö-kommun belägen i ett av världens vackraste naturområde. 

Av naturliga skäl så är det på sådana här platser som människor vil leva och bo. Här låter man naturen skapa det lugn och den harmoni som människor så väl behöver. En harmoni som består fram till den dag då en mer eller mindre oordnad bebyggelse tar överhanden. Bebyggelse som utformats efter individens enskilda behov vad gäller utformning och material, men där krav på samordning verkar vara mer eller mindre begränsat till fastighetsägarens godtycke. Ett ibland hänsynslöst överutnyttjande av allmänna ytor ger också ett påtagligt negativt intryck. Under dessa premisser är det stor risk att det som krävs för att skapa harmoni mellan byggnader, miljö och natur undermineras.

Man får ett litet rörigt intryck när det inte finns någon samordning av byggnaders utformning sett ur ett arkitektoniskt perspektiv.

Är det därför som jag inte tycker att det är fint dit jag kommit? Det kan vara så!

Det ser rörigt ut. Staket, plank, murar, sprängsten, arkitektur, materialval, uppställda båtar, husvagnar, husbilar etc. Intrycket är varken vackert eller inbjudande. Visst kan det vara fint och välordnat på många platser men tyvärr så blir det bestående intrycket negativt präglat av det som upplevs som mindre tilltalande. Skärgårdsmiljö i all ära men vad innebär det egentligen. Det är svårt att förstå när man ser denna blandning av hus från olika tidsepoker, som utgör den faktiska skärgårdsmiljön av idag. Sen finns det naturligtvis alltid en historik kring varför det ser ut som det gör men det kanske är något att fundera på när framtidens översikts och detaljplaner tas fram.

Typisk skärgårdsmiljö? Kanske Inte alltid så vacker. Med en tydlig kravställning från kommunen så skulle det kunnat se betydligt finare ut.

Värt att poängtera är att det är ett byggnadsmönster som på intet sätt är särskilt unikt för just det här samhället. Liksom på andra orter så skulle man många gånger kunnat göra det långt mycket mer tilltalande om det hade funnits stringenta krav och en grundläggande idé om hur byggnader och vägar bör anpassas till omgivningen ur ett estetiskt perspektiv. 

Staket och plank av alla de sorter kan göra att det ser "rörigt" ut. 

Med kommunens och samhällsföreningens goda minne så får det se ut så här på vissa platser. 

Uppställning av båtar, husvagnar och husbilar på utsatta platser gör att det ser skräpigt ut. Det förekommer till och med uppställning på allmänna platser. Kanske av tradition och ohejdad vana, men skall det verkligen vara så.

Frågan om det är ett bostadsområde eller en båtuppläggningsplats? Kanske borde vara "bygglovspliktigt". Halva året ser det ut så här.

I översiktsplaner och detaljplaner står det att planläggningen skall främja ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder.

Frågan är då vilken dignitet ovan nämnda skrivning får när kortsiktiga privata och kommunala intressen konfronteras. Eller när gällande detaljplan kommer tillkorta när utsvävande önskemål från privatpersoner inte kan ifrågasättas.

Kortsiktigheten är ett dilemma som gör att många tycker sig tvingas in i något som man egentligen inte vill. Det kan till exempel vara ett omedelbart behov av bostäder eller andra kommunala verksamheter som behöver verkställas i närtid och inom gällande budgetramar. Man väljer eller tvingas till det för stunden billigaste alternativet när leveranstid och pris prioriterats i upphandlingar. Utan att veta så får man känslan av det då många gånger är det estetiska uttrycket som får stryka på foten. Lika lätt som det är att uppskatta kostnader för förskönande åtgärder, lika svårt eller omöjligt kan det vara att uppskatta vikten, i kronor och ören, vad sådana åtgärder samhällsekonomiskt ger tillbaka på lång sikt. Min bestämda uppfattning är däremot att väl avvägda estetiska värderingar införlivade i nybyggnation i regel betalar sig mångfalt i ett längre tidsperspektiv. Något som med rätt kompetens skapar det lilla extra, det som ger harmoni kring människors livsmiljö och samhällets attraktionskraft. Inte att förglömma är att bristande estetik i våra boendemiljöer bidrar mer eller mindre till segregation i våra samhällen.

Ett handelscentrums "paradgata"? Man kanske förväntar sig någonting mer? Privat, men ändå kommunens ansikte utåt!

Ny och ombyggnad på privata fastigheter är i de flesta fall bygglovspliktigt. Detta innebär i sin tur att det är byggnadsnämnden som sitter med trumf på hand vad gäller det slutgiltiga godkännandet. Här kommer subjektiva värderingar att bli norm när estetiska värden och anpassning till omgivande miljö måste tillgodoses. Då är det desto viktigare att kräva att rätt kompetens finns på plats hos beslutsfattare. Inte minst, för att beslutsfattandet skall gå så smidigt som möjligt, är det samtidigt viktigt att väl genomarbetade, grundläggande och tydliga krav är implementerade och komunicerade i gällande översikts- och detaljplaner.

Här verkar det vara en total frånvaro av alla former av samordning vad gäller såväl utformning som materialval. I ett sådant här fall skulle man önska att det fanns en mer detaljerad kravställning.

Det behöver inte kosta mycket mer att få det där ”lilla extra” om man gör rätt från början. Om man däremot inte tänker på estetiska aspekter i första rummet så är risken att man binder sig fast i något, som man egentligen kunnat göra bättre, men som man sen får leva med inom överskådlig tid. Och då kostar det i minskad attraktionskraft, ökad segregation osv.

Det handlar om en samklang mellan vägar, arkitektur och natur. Att hus och vägar står i proportion till varandra och materialval som harmonierar. Parametrar som gör samhället hållbart i ett estetiskt perspektiv vilket i hög grad bidrar till dess livskraft.

Men visst finns det ljusglimtar: "Slotten i sophögen". 

Lokala företeelser som, i det här fallet, utrycket ö-känsla dyker ibland upp i samband med utseendekrav på nya fastigheter. Som antytts tidigare så är det svårt att förstå vad det innebär. Man kan tänka sig att det handlar om någon form "sekelskiftshus" med vitmålade träfasader, ofta försedda med glasveranda och "snickarglädje" eller en välproportionelig fastighet med sadeltak med moderat lutning och alltid med röda tegelpannor. Ibland med upplyft liv. Husen är belägna på ett sätt så att de smälter väl in i den omgivande bebyggelsen och naturen. Det är kanske denna form av bebyggelse som definierat uttrycket "Ö-känsla"? 

Det här kanske kan ge lite Ö-känsla. Den här typen av bebyggelse har förmågan att behålla sin karaktär och attraktionskraft, intressant nog,  även om underhållet inte skulle vara det bästa. Proportioner, fönster och materialval ser till att områdets harmoni bevaras.

Bebyggelse, format av tidens gång, har gjort att avvikelser från denna oskrivna norm och bilden av den ovan skissade så kallade Ö-känslan har blivit allt mer otydlig. Trender i byggnadsarkitektur har genom åren smugit sig ut till öarna vilket skapat en mer osammanhängamde bild av det arkitektoniska uttrycket. Eternitplattornas intåg som undergörare vad gäller minskat underhåll av husfasader har inte heller haft någon positiv inverkan på byggnadsestetiken. Samtidigt upplever man det som att husbyggarna efter andra världskriget fram till 60-talet i många fall haft en mer pragmatisk och därmed också ekonomisk syn på husets utformning. Resultatet blev  en stereotyp byggnation som sedan fortsatt på 70- och 80-talet när de prefabricerade och "elementhusen" blev populära och präglade mycket utav nybyggnation av grupphusområden men även fristående villor. 

Ingen traditionell skärgårdsbebyggelse, men ser ändå trevligt ut. Sådana här områden med en förhållandevis steriotyp bebyggelse  kräver i regel att husen är välunderhållna för att inte området skall förlora sin glans. 

Idag ser det annorlunda ut. Husen kan mycket väl vara prefabricerade men det finns en uppsjö av möjligheter. Med hjälp av husbyggarnas egna arkitekter kan standardhusen enkelt ändras om efter kundens önskemål. Ändringar som inte behöver kosta speciellt mycket men som gör att husen kan anpassas till den plats och den omgivning där de är tänkta att uppföras. Detta ger i sin tur goda förutsättningar för skapandet av en varierande men samtidigt harmonisk bebyggelse. Det behöver inte se ut som förr! Men för bästa resultat krävs att rätt kompetens finns tillgänglig för en konstruktiv dialog mellan ansvariga tjänstemän på byggnadsnämnder och byggare. Tydliga riktlinjer i översikts och detaljplaner som skulle kunna vara ännu mer områdesspecifika än vad dom är idag.

Häftigt modern design som mycket väl skulle kunna passa in i en skärgårdsmiljön. Men i det här fallet kanske alltför dominerande då husets höjd och placering gör att  området runt omkring kommer i en sämre dager. Det kanske inte är rätt att "gömma" befintliga hus bakom de nya? Och vända ryggen till den äldre bebyggelsen.

Det som tidigare var en framsida har blivit en bakgård. En form av segregation kan tyckas.

Förfulande byggnader förringar kommunens kännetecken.

Vi befinner oss i ett av världens vackraste naturområden, ute i skärgården. Hit vallfärdar närboende och turister för att uppleva den vackra naturen. Det är naturen som är den stora dragningskraften för såväl boende som besökare. Samtidigt sjuder det av liv i hamnarna. Det är fullt av gästande båtar och lokala fiskare. Här finns restauranger, glasskaféer och butiker som håller ruljangsen igång, sommar som vinter. När färden går mellan öarna, på vägbankar eller till sjöss, har man en betagande utsikt över havet och ö-världen.

Ända tills man ser det här. En i sammanhanget vidunderlig byggnad som helt avskärmar utblicken mot skärgården. Den här vyn var en av de vackraste på färden norrut i kommunen. Här kunde man verkligen ta in vilket fantastiskt naturområde man befinner sig i. Nu har upplevelsen blivit fragmentiserad på grund av en jättelik lagerbyggnad. En byggnad som känns helt mall-placerad och som bryter den kontinuitet i upplevelsen av det vackra vi har omkring oss.

I det här fallet frågar man sig om denna byggnad är så viktig att man måste ”offra” ytterligare en bit av den naturupplevelse som kommunens popularitet är så beroende av. I den här miljön är kanske de etiska värdena är mer värdefulla än några få arbetstillfällen