Estetiken är en form av förnimmelse, liksom ett verktyg för att skapa tillfredsställelse, lugn och harmoni i ditt livsrum. Estetiken har inga regler och inga undantag. Den bara finns där. I likhet med dina känslor. Estetiken blir ett mått på  vår upplevelse kring hur saker och ting förhåller sig till varandra. Ett mått som är omätbart men ändå en viktig hörnsten i människans existens.

Ted Rosendahl

ted-rosendahl.com

Bakgrund

Uttrycket ”Slottet i sophögen” är en metafor som kom till mig för några år sedan, i samband med att jag konfronterats med vissa företeelser i min närmiljö. Då handlade det om hur mitt eget välbefinnande kunde påverkas negativt av att det i bostadsområdet fanns områden som var fula, ibland nedskräpade och dåligt underhållna. Vårt fina hus som vi försökte underhålla så gott det gick med de resurser vi hade blev ett ”slott i sophögen” och det påverkade mig påtagligt på ett själsligt plan. Jag ville göra något åt det. Ändra på något, göra det finare för att må bättre själv men också för att andra i området skulle se det som en förbättring.

Allteftersom tiden gått så har jag gett denna metafor en allt vidare innebörd och idag finns i stort sett inte någonting som slipper undan dess grepp. ”Slotten” finns överallt, liksom ”sophögarna”. Det kan gälla vår miljö, vårt sätt att leva, våra relationer och så vidare.

Vem vill vistas i ett slott som ligger i en sophög? Eller befinna sig i en miljö eller uppleva händelser som är omgivna av mindre attraktiva platser eller företeelser? Förmodligen ingen. Utan att reflektera accepterar många ändå situationen som den är och ser det som något ofrånkomligt. Något som är inbyggt i det samhälle vi lever i. Det är i varje fall bättre att bo i slottet än i den mindre attraktiva omgivningen resonerar vi och så stänger vi in oss, låser dörrarna och accepterar allt som det är.

Men hur blir det med välbefinnandet om din omgivning inte mår bra? Eller om miljöpåverkan skulle innebära försämrade livsbetingelser som kryper allt närmare in på din egen existens, när snaran snörps åt och du mår allt sämre på grund av det som finns omkring dig.

Hur skulle det bli med välbefinnandet om vi ser till att vi skapar miljöer i harmoni med ditt eget inre, som ger dig frid? Platser där alla skulle kunna tänka sig att leva sitt liv.

I min fasta övertygelse att vår yttre miljö spelar en mycket stor roll för vårt välbefinnande så är det tråkigt att se hur aspekter på vår boendemiljö många gånger ignoreras till förmån för kortsiktiga ekonomiska intressen. En kortsiktighet som kostar och som får betalas av samhället i stort i, form av hälso- o sjukvårdskostnader, ökad segregering, ökad brottslighet etc.

Med detta i åtanke är jag också övertygad om att vi med ökad insikt och med relativt begränsade eller inga kostnadsökningar kan skapa miljöer som främjar mänskligheten på ett positivt sätt, där våra investeringar betalar flerfaldigt tillbaka i ett längre perspektiv

Strömlinjer som ett hjälpmedel i gränslandet mellan känslan och logiken

När man betraktar en miljö så försöker man hitta någon slags harmoni mellan natur, byggnader, vägar och så vidare. Ytterst handlar det om hur man känslomässigt upplever sin omgivning. Hur man uppfattar ingående objekts relation till varandra, hur miljön tillfredsställer dina tänkta behov etc. Det finns ingen logik att luta sig emot, utan bara din egen känsla. Känslan som är överordnad all logik. Samtidigt ställer man sig frågan vad det är som gör ett område mer tilltalande än ett annat. Går det trots allt att beskriva i logiska termer eller är det bara konstnärens eller arkitektens känslomässiga intelligens och tränade öga som kan avgöra vad som kännetecknar en harmonisk miljö?

I ett försök att betrakta miljöer har jag här försökt att använda mig av strömlinjer.

En strömlinje kan vara den som väg som strömmande vatten tar när den letar sig fram mellan kobbar och skär med minsta möjliga motstånd. Den rör sig i harmoni med omgivningen ända tills den stoppas av något oöverstigligt hinder och strömlinjen övergår i ett mer eller mindre kaotiskt tillstånd i virvlar och turbulens.

På samma sätt som vattnet tar sig fram i bäcken eller i havet så kan man föreställa sig luftens strömlinje och dess beteende på land under där gällande betingelser. När strömlinjen kan tänkas ta sig fram utan större avvikelser i färdriktningen kan den betraktas som harmonisk. Genom detta betraktelsesätt kan strömlinjen utgöra ett redskap vid skapande av landskap eller boendemiljöer och på så sätt kan logiken hjälpa den känslomässiga beslutsvåndan. Här blir dock bilden något mer komplex eftersom det kan handla om placering och storlek på aktuella objekt i den aktuella miljön. Om vi betraktar placering av t.ex. ett hus kan man tänka sig att strömlinjen följer en bestämd punkt på husen som t.ex. mitt på takåsen. I ett annat fall kan strömlinjen obstrueras av att vi har en avvikande form på något objekt som inte passar in och som därmed orsakar en störning eller skapar kaos kring ambitionen att skapa en harmonisk miljö. I det fallet kan det vara objektens utseende eller proportionalitet som bestämmer strömlinjens framfart eller kollaps. I ett annat fall kan det t.ex. vara buller som stoppar den harmoniska tråden.

Den känslomässiga kreativiteten (The emotional Creativity)

Genom strömlinjen kan man visualisera eller bara känna ett flöde som harmonierar med den omgivning den tar sig igenom. Det kan vara slingrigt, krokigt, långsamt. Det kan vara rakt och snabbt. Det finns inga gränser, allt är upp till användaren. Till användarens känslor om och hur hen vill att det skall vara, hur det skall kännas i varje specifikt fall. Det är fortfarande din känslomässiga kreativitet som bestämmer men strömlinjen kan vara ett hjälpmedel att hitta rätt.

Om man i möjligast mån följer strömlinjerna vid byggnation så ökar möjligheterna för ett bättre samspel mellan nya och befintliga fastigheter. Ett sätt att andvända sig av strömlinjer åskådliggörs i ovanstående bilder där placeringen av en fastighet är ändrad för att bättre sammanfalla med en tänkt strömlinje. Härigenom skulle man också kunna undvika att bygga för bakomliggande fastigheter i samma utsträckning som nu är fallet. En annan fastighet är borttagen. Dessa exempel visar att om man betraktar omgivningen med ett större helhetsperspektiv kan  man styra nybyggnation på ett sätt som skapar både harmoni och attraktionskraft.

Alla skall vara nöjda!

Om målbilden vid projektering av nya bostadsområden är strikt ekonomiska så blir resultatet förmodligen inte särskilt tilltalande för någon utom för den som för stunden är i trängande behov av en billig bostad. Lyckligtvis så finns det emellertid i regel andra värden såsom boendestandard och åtminstone någon mininivå på vad som betecknas vara en trevlig omgivande boendemiljö. En miniminivå som av naturliga skäl är satt efter gällande ekonomiska ramar för det enskilda projektet. Om denna nivå sätts för låg är det emellertid stor risk att det nybyggda området kan komma att bli en källa för en ökad eller bibehållen segregation. Lyfter man däremot nivån tillräckligt, som ett led i ambitionen att åstadkomma en positiv samhällsutveckling, kan bostadsområden bli attraktiva för många fler. På så vis öppnar man upp för en fungerande blandstad där människor med varierande ekonomiska resurser har både förmågan och viljan att bosätta sig. Detta synsätt bör leda till ett mer harmoniskt samhälle för alla med minskad segregation och välmående invånare.

De nybyggda husen i bakgrunden är ett exempel på mindre lyckad anpassning till omgivande miljö. Fastigheterna skulle mycket väl kunna anpassas på ett bättre sätt men bidrar istället till segregation i samhället.

Hur påverkas vi av den yttre miljön

Hur vi påverkas av den yttre miljön är naturligtvis individuellt. En del kan vara tillfreds emedan andra kan vara känslomässigt och negativt påverkade av en och samma omgivning. Detta är dock en sanning med modifikation. Jag menar att alla blir mer eller mindre påverkade av miljön och även den som kände sig tillfreds kan vara negativt påverkad av omgivningen utan att för den skull vara medveten om det. Om man leker med tanken att en person som är mer krävande, eller om man så vill känsligare, får bestämma hur miljön skall se ut så är det förmodligen så att det är större chans att båda kommer att trivas än om den mer fördragsamma individen skulle bestämma. Man kan likna det vid ljudet från en normal fläktkyld dator. För många ett kanske ovidkommande ljud men när man stänger av datorn så kan det kännas som en lättnad för en person men inte någon uppenbar skillnad för den andre. Men har man stängt av så är förmodligen bra för båda.  Att det kan upplevas som en lättnad gör det uppenbart att något händer i kroppen när ljudet stängs av. Den spända kroppen blir avslappnad. På samma sätt påverkas du av det du ser och känner. Du blir avslappnad och känner frid i kroppen på en plats som du upplever som inbjudande. Man kan därför anta att våra miljöer har en påtaglig inverkan på vårt välbefinnande och därmed också vår hälsa.

Integration/ Segregation

Att vår närmiljö har betydelse för vårt välbefinnande är självklart för de flesta. Därmed inte sagt att det är lika självklart att samhällets beslutsfattare tar detta på fullt allvar när andra faktorer som t.ex. bristen på bostäder blir överordnat ambitionen att skapa harmoniska när- och boende-miljöer. Det så kallade miljonprogrammet som iscensattes på 1960 talet är ett typiskt exempel på hur behovet av bostäder resulterade i mindre attraktiva bostadsområden. Med snabba byggplaner och låga byggkostnader åsidosattes det mänskliga behovet av välbefinnande vid dess utformning. Något som samhället fått betala många gånger om i och med att dessa områden bidrar till ökad segregation då endast de minst bemedlade i samhället söker sig dit. Områden som många gånger erbjuder hyggliga bostäder men en inte särskilt tilltalande och därmed inte heller trivsam yttre miljö. Lägenheten blir som ett ”slott i sophögen” vilket inte är en idealisk situation för det mänskliga sinnelaget.

Historiskt sett så uppstår det bostadsbrist med jämna mellanrum. Detta kan bero på olika anledningar såsom en ökad urbanisering, ökad invandring och att vissa områden kan erbjuda fler arbetstillfällen/ studentplatser än andra. När bostadsbristen blir mer påtaglig är risken att man går in i samma fälla som man gjorde i samband med ”miljonprogrammet”, där samklangen med den yttre miljön och bostaden blev åsidosatt.

.........den svagaste länken

På den här gatan har jag bott i tvåveckorsperioder under nästan ett års tid. I ett samhälle som är vackert belägen vid en naturskyddad fjord. Här finns en trevlig stadskärna med en blandning av välhållna hus men tyvärr också obebodda och mer eller mindre nergångna fastigheter. Landets största universitet har en marin forskningsstation på orten och här finns också en modern välhållen marina och ett fantastiskt fint akvarium. I dess utkanter finner vi relativt moderna fastigheter i trevliga bostadsområden. 

Samhällets ”paradgata” är en gata utefter stranden där man kan blicka ut över det blänkande fjordvattnet lockande såväl närboende som turister. Här bodde jag i ett välrenoverat, trivsamt litet hus med en liten fin trädgård. På samma gata finner vi, liksom i de centrala delarna, hus som inte är särskilt väl underhållna samt segelsällskapets lite pampigare klubbhus. Gång och vägbanor hålls i ett funktionsdugligt skick men har mycket mer att önska vad gäller estetiska värden.

I det här samhället skulle många fler kunna tänka sig att bo om det inte vore för hus med bristfälligt underhåll. Hus som tyvärr sätter sin prägel inte bara på gatorna utan också intrycket av hela samhället. Människors välbefinnande, samhällets attraktionskraft och därmed samhällsekonomin påverkas. En negativ spiral som också bidrar till ökad segregation och till och med risk för ett samhälle i förfall.

Här förstår man att det är angeläget att ställa krav på estetiska värden för att kunna bibehålla ett samhälles attraktionskraft för såväl boende som företag. Upprättade underhållsplaner och därtill fonderade medel borde vara självklara krav, speciellt för centralt belägna fastigheter.  

I avsaknad av fonderade medel och därmed begränsade tillgångar finns det alltid en risk att estetiska och andra kulturella värden ställs i bakgrunden när mer omedelbara behov prioriteras. Samtidigt är det estetiken och kulturen som kan vara avgörande för att skapa eller bibehålla de nödvändiga attraktionsvärden som krävs för en långsiktigt hållbar samhällsekonomi. Vad är då hönan och vad är ägget?

Ett av ortens största dragplåster, ett fantastiskt och uppskattat akvarium fick lägga ner på grund av begränsade resurser!

Som tur är så har man insätt akvariets betydelse för orten och har nu åter öppnat till allmänhetens stora glädje. I ett helhetsperspektiv förmodligen en lysande affär för kommunen. 

Allting hänger ihop. Akvariet ger både arbetstillfällen och en anledning till att besökare söker sig till orten. Som invånare på orten känner man stolthet över dess existens. Något som ger mervärde för både invånare och turister. Risken är emellertid att akvariet blir betraktat som "Slottet i Sophögen", en isolerad företeelse, om fastigheter och vägar inte tas om hand på ett tillfredställande sätt. 

Allt hänger ihop.  Det här är bara ett exempel på ett ömsesidigt beroende som kan vara avgörande för att samhället skall blomstra och inte bara överleva. 

Den svagaste länken måste bytas ut för att skapa ett starkare samhälle. 

Så här skulle det kunna se ut. den svaga länlken är åtgärdad. Gångbanor i gott skick ger en betydligt trivsammare och inbjudande atmosfär.

Känslan för orten innan tänkt upprustning av

  och trottoarer.

Så här känns det lite bättre.

Om man betraktar de båda bildspelen ovan kan man förstå hur intrycket av orten och därmed också attraktionsvärdet kan påverkas påtagligt negativt av att några fastigheter och trottoarer inte är underhållna. 

Många gånger är det bara ett normalt underhåll av fastigheter och vägar som krävs för att ett samhälle skall ge ett mer välkomnande intryck. Något som kan vara avgörande för att bosättare och företag skall etablera sig på orten.